Yoshi and the Mysterious Book
Förtjusande pysselestetik och perfekt plattformande, men källorna är oense om idéerna lyfter eller bryter tempot.
De två rösterna är överens om grunden och delvis oense om helheten. Båda hyllar den handgjorda sagoboksestetiken och det exakta, mjuka plattformandet som bara Nintendo tycks bemästra. FZ.se:s Mike Stranéus landar på 3/5 ('Bra') och menar att spelet är sprängfullt av idéer men att den stora bokmekaniken gång på gång stannar upp flowet, samtidigt som banorna känns små och svårighetsgraden mycket låg. Eurogamers Christian Donlan är betydligt varmare och beskriver spelet som årets trevligaste överraskning, där varje varelse fungerar som ett kemiset att experimentera med och där utforskandet ersätter den klassiska vänster-till-höger-banan. Där FZ ser avbrutet tempo ser Eurogamer en kedja av små upptäckter. Oenigheten gäller alltså inte om spelet är charmigt, utan om strukturen håller över tid.
- +Handgjord sagoboksestetik i papper och kartong (båda källorna)
- +Plattformandet sitter perfekt och rörelsen känns exakt (FZ.se)
- +Kreativa varelser som fungerar som ett experimentellt kemiset (Eurogamer)
- +Mysig, nyfiken ton som funkar för både barn och vuxna (Eurogamer)
- −Bokmekaniken bryter ofta flowet (FZ.se)
- −Banorna känns ofta små och svårighetsgraden är väldigt låg (FZ.se)
- −Ingen egentlig fara och svårt att verkligen fastna i längden (FZ.se)
Yoshi and the Mysterious Book
Yoshi and the Mysterious Book är ett Switch 2-äventyr som delar publiken. Det här är en sammanvägning av två publicerade recensioner, FZ.se och Eurogamer, som båda faller för charmen men landar olika när det gäller om strukturen håller. Vi har läst dem så att du slipper.
Vad är Yoshi and the Mysterious Book?
En levande bok vid namn Mr. E faller ner på Yoshis ö, fylld med märkliga varelser och tomma sidor som väntar på att fyllas i. Yoshi hoppar in i boken och utforskar dess världar, och varje bana presenteras som ett uppslag i en sagobok där nya små figurer introduceras hela tiden. Eurogamer beskriver upplägget som att Yoshi ska kartlägga en levande encyklopedi, där varje varelse i ett område ger upphov till en egen bana. Det är ett 2D-plattformsspel byggt kring nyfikenhet snarare än fart.
Hur ser det ut?
Estetiken är det båda källorna lyfter först. FZ.se kallar det lätt ett av de snyggaste Yoshi-spelen någonsin och beskriver papper, kartong, tyg och stop-motion-liknande animationer som om hela spelet byggts på ett pysselbord snarare än i en spelmotor. Eurogamer drar trådarna tillbaka till SNES-klassikern Yoshi’s Island, men noterar att nyversionen tonar ner pappersestetiken något till förmån för fylligare 3D, samtidigt som banornas kanter fortfarande löses upp i skiss och Yoshis animation har en medvetet hackig, bläddrande känsla. Resultatet är en handgjord värld som känns ovanligt sammanhållen.
Hur spelas det?
Rörelseschemat är välbekant för den som spelat serien. Yoshi slukar saker med tungan, gör om dem till ägg och kastar dem för att lösa pussel och ta sig fram, och fladderhoppet finns kvar. Eurogamer beskriver kärnan som ett kemiset: man testar vad som händer om Yoshi äter en varelse, kastar ägg på den eller låter den studsa in i eld, och varje stor upptäckt om en varelse öppnar nya möjligheter med andra. FZ.se fångar samma lågintensiva rytm, ett lugnt tempo där man letar hemligheter och plockar samlarobjekt, konstant aktiverande på ett nästan meditativt sätt. Spelet är extremt förlåtande, och hos Eurogamer kan man inte dö.
Vad tycker kritikerna?
Här delar sig vägarna. Eurogamer är klart varmast och beskriver spelet som årets trevligaste överraskning, en kedja av små uppenbarelser där ekosystemet av varelser hakar i varandra på berikande sätt. Christian Donlan går så långt som att kalla det ett spel inspirerat av känslan av att spela Yoshi’s Island, vilket från honom är högt beröm. FZ.se:s Mike Stranéus är svalare. Han hyllar grunden lika varmt, men menar att spelet är så sprängfullt av idéer att helheten lider. Det är skillnaden mellan att se en strid ström av upptäckter och att se idéerna slåss om utrymmet.
Vad är största invändningen?
FZ.se sätter fingret på bokmekaniken. Att manipulera världen genom att bläddra och förändra sidor låter bra i teorin, men i praktiken bryter det ofta tempot precis när plattformandet börjar flyga. Recensenten beskriver det som konstant avbrutet, och tycker att banorna ofta känns mindre än man vill, mer en samling kapitel än ett sammanhängande äventyr. Den mycket låga svårighetsgraden gör också att det är lätt att tycka om men svårare att verkligen fastna i. Eurogamer ser samma utforskande struktur men läser den tvärtom, som spelets stora styrka snarare än dess broms, och nämner bara enstaka stunder där det är oklart vad man ska göra härnäst.
Är det värt det?
För den som vill ha ett mysigt, vackert och kreativt plattformsspel finns mycket att hämta, särskilt om man uppskattar utforskande framför utmaning. Båda källorna är överens om att estetiken och själva plattformandet håller hög klass. Frågan är om bokmekaniken och de små banorna stör flowet eller bara kryddar det, och där tycker FZ.se och Eurogamer olika. Vårt sammanvägda betyg landar på 7 av 10, charmigt men ojämnt. Priset var inte bekräftat när recensionerna skrevs, så kontrollera aktuella uppgifter inför köp.
Så bedömde källorna
Det här är ett aggregerat test, inte en egen recension. 1up har vägt samman två publicerade recensioner: FZ.se och Eurogamer, och räknat snittet av deras sifferbetyg på tiogradig skala: FZ.se 3/5 (6) och Eurogamer 4/5 (8). Det ger 7 av 10. Recensenterna är överens om charmen och plattformandet, och oense om strukturen håller över tid. Artikeln kan innehålla affiliatelänkar; de påverkar aldrig bedömningen.