Powerhoofs peka-och-klicka-äventyr The Drifter har nu kommit till Nintendo Switch och Switch 2, och det är konsten och röstskådespeleriet som lyfts fram tydligast i den senaste rapporteringen. Spelet beskriver sig självt som pulp, och historien följer Mick Carter, en australisk luffare som upptäcker att han inte kan dö och dras in i en härva av monster, mord och en familj han helst undvikit.
Berättelsen rullar över nio kapitel. Mick har lämnat fru och tidigare liv efter sin sons död, men tvingas tillbaka till hemstaden för sin mors begravning. Väl framme går saker snabbt fel, och spelet öppnar med klassiska pussel av typen laga en motor och hitta bränsle innan det vrider in i något betydligt mörkare. Att den döde sonen plötsligt dyker upp och ger råd gör inte gränsen mellan verklighet och vanföreställning tydligare.
Vad är det som gör The Drifter värt att titta på?
Det mest omtalade är pixelkonsten. Varje scen är handmålad på ett sätt som beskrivs som påminnande om klassiska LucasArts-äventyr, med detaljerade animationer som håller även i en övergiven avloppstunnel. Röstarbetet får också beröm, och en del av poängen är att samma skådespelare gestaltar flera helt olika karaktärer utan att man märker det förrän eftertexterna rullar.
Bakom spelet står australiska Powerhoof, en studio som tidigare gjort den samarbetsdrivna dungeon-crawlern Crawl och partyspelet Regular Human Basketball. The Drifter ligger långt från båda, och det enda som binder samman studions spel är pixelhantverket.
Var håller det inte hela vägen?
Recensionen är inte odelat positiv. Öppningen och den långa mittendelen hyllas, men slutet sägs tappa greppet när berättelsen staplar dubbelbluffar på varandra tills den förlorar sin tyngd. Influenserna från John Carpenter syns tydligt, men b-filmskänslan glider över i något rörigt mot finalen. Det fanns också ett parti där pussellogiken beskrivs som nästan obegriplig, räddat av ett spoilerfritt ledtrådssystem från utvecklarna. Trots invändningarna landar omdömet i en tydlig rekommendation.
1up:s läsning
Det här är inte ett spel som vill bli en genrebrytande klassiker, och det vinner på att inte låtsas vara det. En tät, kapitelindelad pulpthriller med slående grafik och starka röster räcker långt, även om upplösningen inte infriar allt som mittendelen lovar. För den som gillar berättardrivna äventyr i LucasArts-andan är Switch-versionen en låg tröskel att kliva in över.
The Drifter finns även på Steam, där priset enligt rapporteringen låg runt 14 dollar. Kontrollera aktuella uppgifter om pris och plattformar innan köp, sådant ändras snabbt.